Den 14 februari är det Alla hjärtans dag. Men det är också startdagen för Vänliga veckan som pågår hela vecka 7. Och medan alla hjärtans dag kanske är mer inriktad på kärlek till specifika personer, så inbjuder vänliga veckan till snällhet mot alla människor.
Vänliga veckan startades genom Läkarmissionens tidning Svenska Journalen år 1946 och är en årlig påminnelse om vikten av vänlighet i världen. Läkarmissionen beskriver veckan som ”en påminnelse om att lyfta blicken och våga se människor runt omkring oss”.
Årets Vänliga veckan uppmanar till vänlighet mot någon du inte känner. Bortsett från att ge lite extra av sitt överflöd till människor i behov eller nöd, genom organisationer som Läkarmissionen, så kan det nog för gemene man sitta ganska långt inne att visa vänlighet mot okänt folk som inte ingår i ens egen trygga sfär. Men för den som vågar kan det leda till ett helt nytt sätt att se på världen.
För egen del tror jag mig uppfattas som en rätt så vänlig person. Men när jag tänker på det kan jag nog också vandra väldigt mycket i min egen värld. Social när jag behöver men när situationen inte riktigt kräver det, eller när jag är trött eller stressad, så händer det att jag vänder den introverta sidan till. Håller mig på min kant, så att säga. Kan hända med rätt surmulet uttryck …
Med anledning av den stundande Vänliga veckan tänkte jag att det kan vara värt att pröva konceptet av årets snällhetstema. Och faktiskt. Plötsligt ser jag människorna omkring mig med nya ögon. Eller rättare sagt: plötsligt SER jag människorna omkring mig, även när jag är på ett mer asocialt humör; de som går på samma väg, handlar i samma butik, står i samma kö. Plötsligt är jag också lite mer redo: Någon som behöver min hjälp här? Min snälla kommentar? Eller kan jag åtminstone få bjuda på ett leende?
Vänliga veckan är inte lika hajpad som Alla hjärtans dag. Men den är minst lika värd att fira. Det viktigaste är kanske inte i första hand att springa omkring på stan och försöka ”hjälpa” folk som knappt det behöver. Men däremot att se andra människor, visa respekt och värdighet genom ett ärligt, vänskapligt leende och bemötande (ja, sådant märks även trots munskydd), tror jag kan rädda många situationer – och krossa många osynliga bojor av utanförskap och ofrivillig ensamhet.
