KRÖNIKA Var på ett föräldramöte i barnets högstadium nyligen. Med mig hade jag min mobiltelefon (såklart?) men också min analoga kalender. Det vill säga, en klassisk A5-stor pappersalmanacka med en vecka per uppslag, världskarta och tomma anteckningssidor – och en kulspetspenna att föra anteckningar med.

Detta är vad jag tidigare alltid burkade ha med sig på möten. Men just den här kvällen kom jag på mig själv med att generas lite över min old fashion. En snabb snegling över klassrummet bekräftade att jag var den enda som hade med mig något alls att anteckna i. Övriga fotade på sin höjd viktig info som dök upp på tavlan och addade sig själva till en ny föräldrafacebookgrupp som någon tog initiativ till.

Såklart kunde även jag ha fotat istället för att anteckna. Och självklart klickade även jag in en vänförfrågan till fb-gruppen, för att hänga med. För visst, jag har också Facebook. Och en high tech-mobil med tillgång till alla tänkbara funktioner. Jag brister varken i teknisk kunskap eller hjälpmedel för att hänga med i precis alla svängningar i vår digitala tidsålder. Det är bara det att – jag vill inte längre.

Det är som att allt i livet numera ska ses, upplevas och läras med mobilen som filter. Min smartphone ska äga all min info, ge mig alla svar, hålla allt i minnet åt mig, hålla koll på min hälsa, ge mig världens nyheter och till och med vara min snart enda kanal till vänner och affärskontakter. Utan mobil är du död. Eller åtminstone helt åsidosatt från allt vad samhälle heter.

Samtidigt leder idogt smartphoneanvändande till ryggproblem, gamnacke, synförsämringar, och sömnproblem, och det ständiga flödet av information (reklam, bilder, filmer; skräckscener och gulliga kattungar i en kaosig röra flimrar dagligen förbi våra hjärnceller utan att hinna bearbetas) har bidragit till en alarmerande ökning av psykisk ohälsa hos människor i alla åldrar. Främst hos våra unga.

Även jag som redan från start försökt hålla mobilanvändandet begränsat har upptäckt att jag snart inte hinner tänka själv, än mindre filosofera över livet.

Hemma ligger en sten målad med ordet ”eftertanke”. Det var jag själv som målade den för flera år sedan och trots att jag nog tyckt att den varit lite väl pretentiös, har jag behållit den. Idag har den plötsligt blivit en viktig påminnelse om något sällsynt som riskerar tappas bort i vår uppkopplade tillvaro. När ger vi oss tid för eftertanke? När ger vi oss tid för våra hjärnor att vila och bearbeta? När ger vi våra barn tid för reflektion kring alla märkliga, ibland helt störda, saker de möter på nätet? Och när ger vi oss själva tid att sträcka ut våra hårt spända, förkortade nackmuskler och räta ut våra kutade ryggar?

”Ska mobilerna fortsätta vara syrgasrespiratorer för resten av våra liv nu?”

Är det så här vi ska ha det? En morgon då jag (som vanligt) gick runt och letade efter mobilen och starkt önskade att jag hade kunnat klara mig utan den idag (för jag hade bråttom, inte tid att leta), ställdes jag inför en stor existentiell fråga: Ska mobilerna fortsätta vara syrgasrespiratorer för resten av våra liv nu? Ska vi aldrig någonsin mer kunna leva utan dem? Eller ska det bli så att du som ledsnar på att hålla reda på var mobilen är till slut låter operera in ett chip så du slipper leta men ändå har full tillgång till all info från nätet rakt in i din hjärna – mot att nätet har full tillgång till all info om dig?

Ja, det finns redan de i vårt samhälle som valt att operera in ett internetkopplat chip under huden, så det är ingen skrämselpropaganda utan en realitet. Men om vi inte ska hamna i det värsta scenariot för vår hälsa och frihet, så måste vi nog börja trappa ner snart. Detoxa smartphone, börja tänka själva igen, stretcha våra axlar och lyfta blicken.

Det var därför jag hade med min klassiska almanacka till föräldramötet. Det är också därför jag återgått till min trogna väckarklocka med snooze. Mitt armbandsur från -89 sitter åter på handleden. Notiserna från de flesta appar är avstängda, så att jag kan läsa när jag har tid och behov istället för när som helst i otid, och alla mail kommer till datorn istället och läses när jag är redo för dem.

Alla supersmarta appar i alla ära. För oj, så enkelt mycket har blivit ändå! Men för att vi ska fortsätta må bra som människor så bör vi nog inte anamma allt, alltid. Utan faktiskt ta något steg tillbaka. Vi på ScribLife har funderat en del på detta och gjort en egen liten lista på saker att göra för att leva lite mer verkligt och må lite bättre i kropp och tanke. Vi kallar den ”Mobil detox list”. Detta är ingen rocket science precis men det är faktiskt hjälpsamt. Häng med och mobil-detoxa, du med!

Fridens liljor!

/Ingela Hellqvist

 

Mobil detox list

ScribLifes egen lilla ta-ett-steg-tillbaka-lista för att få mer tid över (tro det eller ej), mer tid i din egen verklighet, förbättrat minne(!) och mindre negativ påverkan på nacke och axlar.

 

Fysisk almanacka. En vanlig kalender att bläddra och anteckna i ger inte bara en fantastisk överblick. Forskning har dessutom visat att det finns ett stort ”komma ihåg-värde” i att skriva för hand.

 

Anteckna med penna och papper. På tal om att skriva för hand. Med ett gammalt hederligt anteckningsblock på mötet har du redan satt igång hjärnan inför de nya projekten då du med handen skissar ner det viktiga som uppkommer vid konferensbordet. (Även detta enligt forskning.)

Väckarklocka. En gammal vanlig väckarklocka gör vad den ska: väcker dig och låter dig ”snooza”. That’s it. Den berättar inte också om hela världens katastrofer, vem du borde följa på Linkan, veckans deadlines – och kickar igång stressen innan du knappt hunnit slå upp ögonen. Låt mobilen vila i ett annat rum över natten.

 

Klockan på armen. Undvika notis-stress i tid och otid genom att låta ett klassiskt armbandsur få äran att hålla koll på tiden åt dig.

 

Endast få eller inga notiser. Stäng av notiser från appar som inte är livsviktiga. Gäller även sociala medier. Titta istället in där då du har tid med det. Scrollandet på sociala medier slukar många viktiga timmar i veckan.

Nyheter via massmedia. Är det inte egentligen ganska bra med tv, radio och morgontidning? Om det inte är akut världskris, så kolla nyheterna en–två gånger per dygn, så har du tillräckligt god koll på läget.

 

Mobilfri körning. Såklart! Låt mobilen vila i handväskan då du kör bil. Det är inte ens lagligt att hålla på med mobilen medan man kör! Om sms:et ändå inte kan vänta, stanna i en parkeringsficka för en stillastående, fokuserad mobilstund innan du kör vidare.

Låt husets utomhustermometer meddela dagens temperatur.

 

Läs riktiga böcker. (Glöm inte att Biblioteket är en guldgruva för hela familjen!)

 

Använd två timmar innan läggdags till allt annat än att kolla mobilen: prata med dina nära, fixa, pyssla, ta en promenad, drick en kopp kvällste, lägg en ansiktsmask, läs ett magasin, lär dig något nytt – vad som helst som inte stimulerar hjärnan med en massa nya intryck som den är omedveten om och därför aldrig kommer att få en chans att bearbeta.

Lycka till!