Varför fråga varför? Lyssna istället! Annsofie Blixt, grundare till Tilia, organisationen för unga med Psykisk ohälsa, lyfter flera viktiga frågor och uppmaningar i ett debattinlägg i Metro (1/9). Det är oerhört många barn och unga som mår psykiskt dåligt i dag. Men när vuxenvärlden ska hjälpa ber man istället den unga svara på frågan ”varför” hon eller han mår dåligt … Men varför detta varför?
Med anledning av detta känner jag att det är dags att zooma ut lite. Inta helikopterseendet genom självrannsakandets lins:
Vem hinner ens lyssna?
Vem hinner omfamna sina ungdomar, kanske i timmar?
Vem hinner släppa allt ”viktigt”, där och då, och bara lyssna, vara öppen för resonemang, möta med kärlek?
Vem hinner sätta sig in i barnens/ungdomarnas tillvaro, i skolan, på nätet? Hur mår de? Hur mår de på nätet? Vad händer där? Hur går snacket? Vem snackar de med? Vad tittar de på? Var får de sina influenser från? Vad påverkas de av?
Vem har någon minut extra att lyssna in, känna in, se i ögonen, krama om, välkomna hem… när barnen/ungdomarna kommer hem från skolan, kompisarna, festen?
Men det är precis DETTA du som vuxen måste ha tid med. Det är ditt uppdrag! Ditt barn/din tonåring behöver din tid, ditt verkliga engagemang. Och ditt mod!
Mod att LITA PÅ ditt barn/din tonåring så att ett förtroende kan växa sig starkt. Mod att INTE göra stor sak för minsta lilla – eller ens för stora saker som sker/skett – så att barnet känner att det KAN komma med sina problem, funderingar, känslostormar, kanske till och med sin ångest och oro, till dig och få hjälp att reda ut saker, UTAN att bli dömd eller möta misstro eller riva upp en storm.
Till sist, alla karriärvuxna: lär dina barn att det är OKEJ att vara svag/visa svaghet och möt dem där! Kräv inte att de ska ”rycka upp sig” för att du inte har tid att dra i nödbromsen för ditt ”viktiga” vuxenliv. Möt dem i sin svaghet – utan pekpinnar! Ta dem på allvar! Håll inne alla dina egna eventuella upprörda känslor. Detta handlar inte om DIG. Nej, LYSSNA istället. Stötta. Din närhet, ditt tillmötesgående, din omsorg, din tid och mentala närvoro – kommer att bidra stort till ditt barns inre läkedom!
Omsorgen om ett barn tar inte slut när barnet blir ”stort” och börjar skolan, eller när det får egen nyckel kring halsen, får egen mobil, börjar cykla själv till skolan, eller ens när det får en moppe eller börjar gymnasiet. Omsorgen förändras bara, till ett mer emotionellt, psykiskt, socialt plan.
Vi vuxna kan fortsätta fundera på ”varför” så många barn/ungdomar mår så dåligt idag. Men vi ska inte lägga kravet på svar, på ungdomarna själva. Det är ju vi som skapat deras tillvaro. Utan att vara expert (är ”bara” mamma till tre barn/ungdomar) tycker jag inte att det är särskilt konstigt att så många unga mår så dåligt. Extremt många vuxna mår ju dåligt, varför tror ni att barnen/ungdomarna då ska må bättre?! I en tid där stressen är ständigt närvarande, där de närmaste vuxna inte har tid, där tillvaron präglas av vuxnas självfokusering, jakt på ”egen-tid” och karriärkliv, på ständig aktivitet och jakt på ”personlig utveckling”; vuxnas ”därvaro” (de kanske finns hemma men deras engagemang är kvar i jobbet, eller mobilen) … I en tid där barnen själva har extremt stora krav på sig att lyckas, där de lever genom sociala medier vari nätmobbingen snarare är regel än undantag, och alla verklighetsfrånvända ”jag-är-lyckad-inlägg” skapar en stark känsla av otillräcklighet, trots att man själv egentligen, utifrån sett, har det jättebra … Är det konstigt? I denna tid: hur kan någon ens undra ”varför”?
Alla vuxna som har berikats med förmånen att vara förälder: Släpp successivt taget om din tonåring men se till att ändå finnas nära, nära och ha full fokus, var lyhörd och beredd att finnas där om hon eller han faller – precis som när ditt barn en gång lärde sig att gå!
/Ingela Hellqvist
